Det gör så fruktansvärt ont. Mina ansiktsmuskler kämpar på, jag ser ständigt ut som ett russin i ansiktet. Så ont gör det.
Fy farao för öroninflammation. Inte alls många timmar sömn inatt på grund av den smärta till jäkel. Pencillinet är min frälsare - tack och lov att det finns.

Det är fredag kväll. Jag står i hemmets största badrum och gör mig i ordning. Det största badrummet har bäst ljus, därför står jag där. Plattången åker fram och medan jag väntar på att ”älsklingen” ska bli het börjar jag sminka mig. Samtidigt nynnar jag på OLW:s reklamlåt ”nu är det fredagsmys, om det så är det sista jag gör…” och gör mig redo för en sen kväll fylld med fart och fläkt. På något vänster känner jag mig inte hundra procent taggad för en kväll med härlig dans och skön musik med mina bästa kompisar. Varför känner jag igen den här känslan från förr? När håret är fixat och spacklet är kart får jag givetvis inte glömma att göra alla tänkbara olika ansiktsyttryck i spegelbilden. Bara för att vara beredd på vad som skulle kunna dyka upp på fejset under kvällen, då vet jag på ett ungefär hur det kommer att se ut. Färdig, då rör jag på mina inte allt för peppade påkar mot mina förtjusande vänner – till förfesten.

Alla släpper loss. Freedom! Plötsligt blir allt på jordklotet så mycket roligare och snyggare. Allting är fullständigt underbart och för en stund är all halvhjärtad taggning inför festkvällen borta. Dans och stripp lite var stans, en aning skitsnack här och djupa kärleksförklaringar där. Det är vad en förfest full med läckra och kåta tjejer kan bjuda på.

Klockan tickar omedvetet iväg väldigt snabbt och föräldrarna är på hemväg. Det förfärliga knackar på dörren. Ordsvallet glider som en illaluktande dis över tjejgänget och det är dags att dra vidare. Vi ska alltså sticka från det underbara, vår härliga stund är nu förbi. Ångesten bara väller fram. Vi drar vidare till helvetet – centrum – och där finns det stora utbudet av nattklubbar för hos 18åringar. Två stycken. Ska vi gå till Score och betala 60 kr inträde? Och sen betala (ännu mer) för dryck – men inget dansgolv. Eller till Coffee House som egentligen är ett fik? Inget dansgolv där heller. Det är sååå svårt att välja eftersom att bägge är otroligt lockande. Not.

Det är det här som gör att jag får sura uppstötningar av ångest så fort vi talar om att gå ut och festa i Karlstad. Det går inte längre att vara stenhårt taggad inför en festkväll när man vet hur absurt det faktiskt slutar.

Men. Det finns hopp. Alla festkvällar är inte skit, det finns några få som jag tycker ska hyllas rejält. Studentfesterna – tack och lov att dem finns. På dessa kvällar finns dansgolv och mängder med vänner och bekanta – allt på ett ställe. Det är inträde i form av förköpsbiljetter, men det är det faktiskt värt. På studentfesterna får man ut mycket mer av kvällen – jag betonar hela kvällen. Och är det inte vad vi ungdomar suktar efter? En briljant kväll fylld av sprudlande dans och skön musik tillsammans med mängder av gamla och kanske nya vänner. Allt detta får oss att bubbla så mycket att vi skulle kunna kyssa vem fan som helst.

Jag har varit sjuk i tre dagar nu. Kanske är det dags för ett försök att kravla sig till skolan imorgon?
Bland dom senaste 30 inläggen... Varför ligger den största delen av alla inlägg i utkast? Jag bara dillar och dillar och dillar. Jag och min syrra har hostat ikapp hela dagen. Yeah! 
Imorgon vill jag känna upprymdhet, vare sig jag mår fruktansvärt uselt eller om det är pissväder ute, jag ska bara känna.
Nu: Underbara duschen väntar!!! Jiiihaaa. Vi får la se om jag kommer levande ut...

Jag sitter och bläddrar, planerar och skriver i min kalender.
"Ungefär när börjar skolan till hösten?" frågar syrran.
Jag säger "vilken skola....?" och tittar lurigt på henne.
Hon brister ut i fejkgråt "Määähhh, då kan ju du ha party varje daaaag!!!"

Satan i gatan har dragit en förbannelse över mig. Jag har blivit en ynklig liten sjukling. Och jag har så fruktansvärt mycket att göra dessa två veckor, jag hinner inte med att vara sjuk just nu!!! Hmrfp....