En otrolig ovana, jag hängde inte med, ibland skrek någon "tooove" eller "braaa tove" men det var inte alltid till mig. Vadå inte alltid till mig?! Det är jag som är Tove....? Jag reagerade på allt som hade med TOVE att göra. Jag kände en stor förvirring och frustration som bara växte sig högre och högre inom mig.
För första gången i mitt liv var jag inte ensam. Där fanns helt plötsligt två tovisar. Alltid, alltid, alltid har jag varit den enda tove - men inte nu längre. Nu väntar jag på att denna förvirring ska tona ner sig. Va fan, bara för att jag är ovan.