En tid i mitt liv fanns denne krabat med mig. Han hette Zorrro. Vi hade fyra stycken salamandrar, ju mer tiden gick desto färre hade vi kvar.

Hehehe, jag kommer ihåg hur en dog: En av våra fina salamandrar försökte rymma på natten. Han lyckades till en början men han kom inte särskilt långt. På morgonen hittade vi den lille stackarn helt utslagen på vardagsrumsgolvet. Vi slängde ner honom i akvariumet i hopp om uppståndelse. Men nej nej nej... Han var död, föralltid.

Skulle vara kul att ha en liten Zorro igen, fast dom rymde ganska ofta... Jag menar, tänk er att hitta erat lilla djur i sängen eller i en strumpa. Hohoho, lite läskigt.